Bistånd är ett svårt ämne att sätta sig in i. Vi i Sverige har en lång tradition av ett bra och generöst bistånd inte minst genom kyrkor och frivilliga organisationer. Men det finns svårigheter med bistånd. Vi skall försöka ge oss på en diskussion om vad bra och dåligt bistånd är och vad utveckling egentligen är.
Boken "A White Man's Burden" målar upp en intressant bild av "Planerare" visavi "Sökare". Planerare vill med storskaliga insatser snabbt förändra världen och radera ut fattigdomen. "Det är möjligt" säger man och visar på vad våra resurser kan göra för att skapa förändringen. Kontrasten är "Sökare" som med småskaliga insatser vill pröva sig fram till vad som faktiskt fungerar lokalt.
Vi som växte upp på 80-talet minns ju Live Aid, Bob Geldof och Bono. Deras vädjan om hjälp till de svältande människorna påverkade en hel generation. Men har vi i Europa ansvar för Afrikas utveckling? FInns det en "white man's burden"? Den vite mannens plikt...
Detta tror jag blir en intressant diskussion. Kanske kan vi dra paralleller till andra situationer där människor behöver hjälp?
Kapitel 2: Afrika är annorlunda
"Dead Aid" (engelska) av Dambisa Moyo, Penguin Books Ltd ISBN 9780141031187
Dambisa Moyo är en Zambisk ekonom som jobbat på flera stora internationella institutioner. Hennes bok debatterar vilken effekt bistånd har på de mottagande länderna, särskilt budgetbistånd. Kanske går det att överföra på mindre sammanhang?
"The White Man's Burden" (engelska) av William Easterly, Oxford University Press ISBN 9780199226115
Easterly utmanar tanken på att vi med stora internationella åtgärder kan radera fattigdomen i världen. Den är en replik på boken "The End of Poverty: Economic Possibilities for Our Time" (ISBN 1-59420-045-9) av Jeffrey Sachs. Den beskriver hur "Planners" arbetar jämfört med "Seekers"
"How Europe Underdeveloped Africa" (engelska) av Walter Rodney, Pambazuka Press ISBN 978-1-906387-94-5
Artikel om biståndets effekter enligt den senaste nobelpristagaren i ekonomi: